Jag är så seg... Vi gick upp runt 08.00 för att byta blöja och amma lite. Sen minns jag inte om vi somnade om en stund. Sen upp igen för att byta blöja och amma 10.00 och sen pratade vi lite och lyssnade på musik och sjöng. Bytte blöja igen, sen vart hon så grinig att jag lät henne äta IGEN trots att det bara gått en timma sen sist och vi somnade bägge två och nu är klockan 13.00... vaknade 12.30 och jag hade inte ens fått på mig kläder! Jag har inte hunnit äta förns nu. Vår älskade lilla dotter har lite problem med magen så jag är ständigt orolig och spänd. Hatar att se henne kvida, jag vet att det går över men ändå.
Känner mig hopplös och fruktansvärt seg! Nu sover hon fortf och det är NU jag ska passa på att fixa lite i hemmet, men jag fixar inte det just nu. Känner själv att det inte är riktigt OK. Jag är vill göra allt på en gång, vill inte göra något halvdant. Och det är inte lätt att göra en sak klart när jag fortf är så ovan vid att ha en sån liten som ska passas. Jag blir lite stressad...

Jag känner mig dålig som inte gör mer här hemma. Jag är ju så van vid det. Städar eller så, men min kropp och min hjärna hänger inte med nu. Ska det vara såhär? Är det OK? När börjar jag anpassa mig? Det har fan snart gått en månad så jag kan inte skylla på detta. Vilma kommer i första hand så det är la därför jag låter annat vila.
Och igår lät min underbara Fredrik mig vila, han gick ut och gick en ordentlig runda så jag fick tid själv. DÅ kunde jag passat på...men icke. Jag sov och slappa. Ja jag vet jag kanske behövde detta... men känner mig sjukt lat.

Jag får la helt enkelt lägga mig tidigare och försöka skapa rutiner... samtidigt så är det ju Vilma som styr mycket.

Hopp nu har jag "gnällt" färdigt. Och här sitter jag och bloggar när jag kunde gjort annat... SUCK!! Skärp dig Elin!!!