Har jag nog lite tid över. Mitt hjärta ligger och sover och har gjort det en tag, det är väl snart dags för lite mat kan jag tänka mig :)

 

Nu kommer en ganska kortfattad förlossningsberättelse, jag mínns inte riktigt allt så :)

 

På BF dagen 20 april: Jag har städat hela huset och vi hade möblerat om sovrummet så lillan kunde sova hos oss i sin säng. På kvällen runt 21.00 så säger jag till Fredrik: "Det börjar kännas konstigt nu. Jag har lite ont i svanken."

Men tänkte inte mer på det utan vi gick och la oss. Runt 23.00 så kände jag av smärta i nedre delen av magen som kom var 10e-15e minut. Det kändes som vanlig magknip ungefär. Går upp på för att gå på toa då vaknar Fredrik och han undrar hur jag mår, jag svarar "jodå, jag har värkar".

Vi klockade några värkar och när de var 7 minuters mellanrum ringer Fredrik till koordinatorn. Vi fick pratat lite och konstaterar att det är något på gång men att jag skulle vänta ett tag till. När värkarna kom med 5 minuters mellanrum ringer vi igen och då säger hon att vi kunde åka till Östra trots eventuell brist på plats.

4.15 söndag morgon var vi på Östra och fick ett rum... Världens minsta rum som tydligen var deras reservrum... kände direkt en känsla av klaustrofobi och ville helst inte bli förlöst i detta rum.

Efter en tid med CTG (som var bra) fick jag testa på att bada. Och det var riktigt skönt! Fick också 2 tabletter för smärtan men de hjälpte inte alls.

Efter ja, en timma i badet kanske så var det personalbyte och fick då världens bästa barnmorska! Helt underbar, klickade direkt.

Efter badet fick vi äta frukost på BB. Träffade då på våra kompisar som fick en son dagen innan :) Riktigt skoj!

Bm hade fixat ett nytt rum till oss då vi sagt till om att reservrummet inte kändes bra. Kan säga att rum nr 7 på Östra var värsta sviten, för oss i alla fall ;)

Efter frukost fick jag testa pilatesboll och lustgas.. åh harre vad underbart det var!! Lustgasen kan jag sakna idag ;)

Ja så höll det på, slemproppen kom, jag öppnades fint, hon fick ta hål på mina hinnor, och när jag var öppen 6 cm satte vi in EDA. Hade riktigt jobbiga värkar då så den satt fint så jag fick sova lite :) I den vevan fick jag byta bm och då började jag gråta, hon var ju så jäkla bra. Men barnmorskan som kom efter var också kanon :)

 

Klockan 16.00 började mina krystvärkar. 18.50 ökade de i kraft och jag försvann mellan värkarna, typ somnade eller nått + att jag fick lite feber. Jag hade superont och var helt slut! Kan ju säga att när huvudet var nere i bäckenet och höll på att tränga ut så kändes det som om jag skulle dö... sorry men så var det. Det gjorde sjukt ont!! Som om någon höll ett strykjärn mot det allra heligaste! Galet var det, men sikken befrielse det var när vår sessa ploppade ut 21 april 20.05 :) Frisk och näpen liten dam på 3260 g och 49 cm lång :)

Därefter fick jag mata henne lite, få lite födelsedagsfika, duscha och sen upp till BB där vi stannade i 3 dagar.

Det var nog fler turer, men då hade det blitt för långt :)

 

Vi var ju helt inställda på att hon skulle bli försenad 1 vecka eller mer, men icke, bara en dag över! Tajmad och klar ;)

Nu ligger hon här i soffan och sover, vår älskade vackra unge! Lilla Vilma! Som du hetat sen du låg i magen, jodå, vi visste könet :) Obeskrivlig kärlek! Jag var ju sjukt nervös inför förlossningen, men det gick ju bra! JAG KLARADE DET :)

 

Kan säga att de första dagarna när vi kom hem grät jag, jag hade nog kommit in i den sk baby bluesen. Var så osäker på mig själv, kände inte igen mig, hur ska det gå med Vilma, jag saknar beröring, jag saknar Fredrik... ja det var många många tankar som snurrade. + att jag vart nog lite skärrad av förlossningen eftersom jag upplevde den så smärtsam på slutet. Men jag säger som många andra att det är klart värt det! Hon är helt underbar!

 

Nu får vi se när nästa inlägg kommer :) Har ju mer att berätta, men får ta det pö om pö :)

 

Från detta