Jag är trött, lite sliten. Min hud, mitt hår har sett bättre dagar och min kropp är ett vrak inuti och utanpå. Inte som för 7 år sedan eller det räcker med 3 år sedan. Men jag är lycklig! Jag vill och försöker se bortom bristerna för innerst inne är jag förbannat lycklig! Jag jobbar ständigt med min självbild/känsla/förtroende, den ska bli bättre. Men jag är lycklig! jag har allt, en fantastisk familj: En underbar sambo, en underbar dotter, föräldrar som är av guld, en syster av bästa sort, en bror som finns men så långt bort. Vänner, de är få, men det är dom bästa vännerna!